Project Getaway (groupies) 2015: den näst bästa månaden i mitt liv!

I sista sekunden bestämma sig Calle och jag för att åka ner till Bali under samma månad som Project Getaway 2015 skulle hållas. Detta visade sig bli den näst bästa månaden i mitt liv (efter Project Getaway 2013).

Det var inte bara vi som bestämde oss för att åka ner som “groupies” utan totalt var vi 15 andra PG-alumnis där nere. Standard dagen började med att man tog sin moppe och åkte till Some Place Else för att äta frukost. Där efter åkte vi tillbaka till hotellet och jobbade några timmar för att sedan åka till Nook för lunch. Efter att ha jobbat ytterligare några timmar var det dags att ta sig till Old Mans för några öl med de andra alumnis.

På vägen till Old Mans måste man passera en small passage genom risfälten där det inte var helt ovanligt att man såg bilar tippa över kanten.

Även Calle tog ett dopp i risfältet med sin moppe. Som tur var var han helt oskadd.

Vi umgicks även mycket med PG-15 gänget även om det ofta blev på helgen då det var så pass upptagna med diverse aktiviteter under veckan. En av de roligaste festerna var ett pool-party i Ubud.

Efter Bali åkte vi alla (över 30 pers) till Gili för några dagar av relax och fest.

Z kom ner för de sista dagarna på Bali samt Gili och vi åkte sedan och dök på Komodo.

Dykningen på Komodo var helt fantastisk och vi hade hela dykbåten (nästan) för oss själva.

Det som gör Project Getaway så bra är människorna. Alla är så intressanta! Michael som startade PG brukar säga att PG är “where the conversation never ends”. När jag hörde det första gången (innan jag var där 2013) förstod jag inte vad han menade med det. Men efter jag har varit där två gånger förstår jag det! 30 personer av de mest intressanta människor man har träffat i hela sitt liv lever tillsammans på en ö i en månad. Det finns oändligt med intressanta saker att prata om och så mycket att lära sig. Så “the conversation never ends”.

Degoo och Sup46

Under sommaren satt jag och jobbade från Sup46 som är ett startup-kontor här i Stockholm. Jag hjälpte även Degoo med en del grejer vilket innefattande spruta Champagne på Carl när Degoo fyrade 1 miljon användare!

Österrike och München

I början av sommaren åkte Tomas, Fredrik och jag på en kortare resa till Österrike och München.

Vi började resan i Salzburg. Förutom de vanliga turistattraktionerna var höjdpunkten att dricka öl på Stieglkeller som i motsatts till sitt namn har en fin utsikt över av Salzburg. Jag har heller aldrig ätit så god wienerschnitzel som här! Potatisen var även helt makalös. Jag förstår fortfarande inte hur man kan få potatis att smaka så gott!

Efter Salzburg bar det av upp i alperna där vi spanade på diverse borgar, isgrottor och vattenfall för att tillslut landa i byn Mayrhofen. Från Mayrhofen gjorde vi sedan diverse dagsvandringar som ofta avslutades med en gulasch med makalös utsikt!

Efter alperna avslutade vi resan i München där vi mer eller mindre bara gjorde en sak: drack öl! …och åt sparris :-)

Notera att jag håller ölen på bilden som Olga har lärt mig att man ska hålla ett 1-liter-glas på Oktoberfest. Fredrik och Tomas har inte lärt sig… ;-)

 

 

Olga & New York

Som jag skrev i förra inlägget träffade jag en Amerikansk tjej som heter Olga när jag och Fredrik reste i Albanien. Vi träffades sedan igen när hon kom till Stockholm på besök. I slutet av sommaren åkte jag sedan till New York för att träffa henne ytterligare en gång. Det blev en super romantisk vecka i New York och jag spenderade sedan de nästa nio månaderna delat mellan New York och Stockholm. Vårat valspråk var “fuck the Atlantic” men tyvärr tror jag att Atlanten vann i slutändan. Jag är dock oerhört tacksam för att fått träffat en sådan underbar tjej som Olga och jag kommer minnas dessa nio månader för resten av mitt liv!

Olga är det första person som jag har träffat som, precis som jag, har en hyllmeter Lonely Planet. Först tyckte vi det var ett lite märkligt sammanträffande men insåg sedan att det är just Lonely Planet som gjorde att vi träffades. Utan Lonely Planet hade ingen av oss kommit på tanken att vandra i norra Albanien!

Olga föddes i Vitryssland men hennes föräldrar bestämde sig för att flytta till USA när hon var åtta. De flyttade till Connecticut där Olga växte upp och även pluggade. Efter jobb och fortsatt plugg i Chicago och Boston bestämde hon sig tillslut för att flytta till New York. Detta sammanföll med när vi träffades vilket gjorde att vi båda var rätt nya till staden (även om både jag och hon har varit där förr). Att få utforska en underbar stad som New York tillsammans med en sådan underbar tjej som Olga var verkligen ett privilegium!

En oväntad grej jag lärde mig uppskatta i New York var sushi. Antagligen p.g.a. av att New York har såpass bra sushi!

En kväll för Olga och mig börjande ofta med lite ost och vin hemma hos henne följt av någon av New Yorks många sushirestauranger (Mira Sushi och Sushi Dojo var favoriterna). Efter det gick vi tillbaka till hennes lägenhet och kollade på House of Cards tillsammans en lite Toblerone och ytterligare en glas vin alternativt fortsatte på någon av New Yorks många cocktailbarer.

.

Balkan 2014 (Kroatien, Bosnien, Montenegro, Albanien, Grekland)

När Z och jag pratade om att göra en resa kunde vi inte bestämma oss om vi skulle göra Kroatien eller Grekland så vi bestämde oss för att göra båda (plus en massa andra länder).

Vi började resan i Dubrovnik som är en gammal stad med ringmur i sydligaste Kroatien.

Mot havet finns det en liten dörr i muren så att man kommer ut till ett trevligt fik/bar

Det var även väldigt bra mat i Dubrovnik (båda lokal och icke-lokal mat).

Efter Dubrovnik hyrde vi bil och körde upp mot Tara floden som är gränsflod mellan Bosnien och Montenegro. Vid Tara floden sov vi över i små söta hus för att dagen där på hoppa i gummibåt och kämpa mot den vilda forsen på väg ner för floden.

En komisk grej var att vi upplevde maten vi fick kvällen innan forsränningen som lika god som den i Dubrovnik även fast det enbart var minestronesoppa soppa på burk, bröd och ett stort stycke kött. Men jag antar att hungern är bästa kryddan…

Efter forsränningen körde vi ner mot Kotor i Montenegro. Tyvärr hade vi mestadels otur med vädret när vi var i Kotor.

När man reser gäller det att ha rätt prioriteringar. Z och jag väljer därför att bo på billigaste rummet vi hittar för att sedan kunna äta på bästa restaurangen i stan.

Vi hängde även med en hel del andra backpackers i Kotor och gav en Amerikansk tjej skjuts till våran nästa destination: Mostar i Bosnien.

Mostar är känt för den vackra bro som korsar floden Neretva. Bron byggdes på 1500-talet och stått stabil i nästan 500 år tills någon idiot sprängde bron under Bosnienkriget. Bosnien har dock byggde upp bron igen exakt som den var innan.

Efter Mostar åkte vi tillbaka in Kroatien, lämnade bilen och tog båt ut till Hvar.

I Hvar vart det sol, bad, fest och god mat.

Från Hvar besökte vi även Vis

Efter Hvar och Vis åkte vi till Korcula där vi hyrde moppar och åkte runt och utforska ön.

Vi hittade en mysig strand för oss själva och hittade även bra trevligt restaurang vid havet som serverade goda musslor.

Från Korcula besökte vi även Mjet. Som är en nationalpark som är mycket vacker.

Efter Korcula hoppa vi på en buss tillbaka till Dubrovnik, följt av en till buss till Montenegro, följt av ytterligare en buss till Albanien. Att lämna Kroatien och komma in Albanien är att gå från ett i-land till ett u-land. Skillnaden är enorm!

Bussen till Albanien var helt tom förutom vi och två Amerikanska tjejer som vi började prata med. De skulle precis som vi vandra i Albanien och vi följdes åt under hela våran vistelse i Albanien.

Första dagen i Albanien tog vi en flodbåt upp längs en uppdämd sjö mot Valbone där vi skulle börja våran vandring.

I Valbone både vi i små röda stugor och spelade Kings (ett drinking game) med de Amerikanska tjejerna.

Nästa dag var det dags för vandring.

När vi kom ner till Theth på andra sidan passet tog vi in på ett guesthouse där vi fick hemlagad mat. Mycket trevligt!

Nästa dag fortsatte vi mot Albaniens huvudstad Tirana där vi tog avsked av de Amerikanske tjejerna.

Tirana är en skumt ställe och har ett av de fulaste byggnader jag någonsin sett.

Efter Tirana bar det av mot Aten!

Jag har delade åsikter om Aten. Å ena sidan har de bland de bästa museerna jag någonsin varit på och andra sidan är det bland de värsta städer jag någonsin varit i: klotter över allt, kiss i gränder, soppor och allmänt väldigt nergånget.

Efter Aten bar det ut mot Ios.

Ios är en fest ö och den vanligaste nationaliteten är Australiensare. Vi hade tajmat vårat Ios besök med “swedish midsummer party” så även fast mindre än 10% av alla på Ios är svenskar klär hela ön ut sig i svenska flaggans färger och festar hårt.

Efter Ios var det dags för sista stoppet på resan: Santorini

Slutligen kan jag säga att detta var en av de bästa resor jag har varit på! Jag älskar Kroatien och vill gärna åka tillbaka.

Jag ska även åka och hälsa på en av de Amerikanska tjejerna (Olga) som vi träffade på vandringen. Vi får se hur det går… ;-)

Project Getaway 2013: The best month of my life!

Last October, me and Carl went to Project Getway Bali ( http://projectgetaway.com/ ) which is one of the best things I have ever done in my life! Unfortunately I didn’t write a blog post about it until now.

The idea behind Project Getaway is to get talented, ambitious people from all over the world to meet up in Bali for one month to work, exchange ideas, getting new friends and having a lot of fun. All normal day-to-day tasks like cooking, cleaning, laundry etc. are taking care of, so you don’t have to worry about anything like that.

Here are some videos that does a good job of explaining what Project Getaway is all about:

PG Video 1

PG Video 2

PG Video 3 (with me as one of the talking heads)

There are several reasons why I loved Project Getaway so much, and all together it made it one of the best months of my life:

  1. I made a lot of new friends.
  2. Me and Carl where good friends since before, but PG made us even closer.
  3. I learned a tonne of stuff about marketing, SEO, what SaaS services to use, outsourcing, fund raising, how to be more efficient, how to balance life and a lot of other things.
  4. I got to live and work in paradise for a month.
  5. We had a lot of fun parties!

Project Getaway also has a certain “Paradise Hotel” feeling about it. There is something about the easy life, tropical beaches & beautiful sunsets that makes it really easy to fall in love, and then, just as easy, get your heart broken. We had a lot of that during this Project Getaway (myself included)… ;-)

 

Opening party

 

Carl and I on top of Mount Agung

 

Who wouldn't want to spend a month in this villa?

 

Almost everyday we had a PG-talk were you could share your knowledge

 

Bali is a really beautiful island!

 

The most fucked up thing that came out of the Hackathon, lol ;-)

 

I had a bit of a hangover so I don't remember the name of the temple, but it was nice

 

Beer in the sunset, one of the best memories from Bali!

 

Bruno is transporting our "prop" for the closing party back to the villa

 

The closing party was awesome!

 

Here are the songs that played constantly during PG and that I will forever relate to Bali and Project Getaway (the first three thanks to Ike):

Tensnake – Coma Cat – Radio Edit

Blackmill – Miracle

Madeon – Icarus

Snoop Dogg – Young, Wild & Free – feat. Bruno Mars

Icona Pop – I Love It

 

Sommar 2013: Armin, Leonardo & grillad E-Type

Min sommar har till 90% gått till Leonardo (getleonardo.com), men han även med lite annat…

Min enda semester denna sommar var en veckas roadtrip genom Sverige till Danmark med Z. Första stoppet blev Bråvalla-festivalen utanför Norrköping för att se Armin van Buuren. Jag har varit ett fan i många år men eftersom Trance-musik inte är så stort i Sverige kommer han sällan hit, så detta var första gången jag såg honom live.

Jag var lite nervös inför Armins spelning. Inte för mig själv, utanför vad Armin skulle tycka om Sverige. Bråvalla är ju primärt en rock-festival så jag var lite osäker på hur uppskattad Armin egentligen skulle bli. Men det var lungt, fett med folk och ett helt galet röj. Lustigt nog verkade det som Armin delade min rädsla, låter i alla fall lite så i intervjun hade gjorde efter spelning: http://www.youtube.com/watch?v=MJVknarxPn8 :)

Efter Bråvalla drog vi vidare mot Halmstad och Tylösands Beachinvigning som Tomas och Therese hade bjudit oss på. Tyvärr var vädret inte på våran sida då det blåste rätt kalt. Det var bara två som badade på hela Tylösand och de hade våtdräkt :)

På kvällen var det stort partaj på Hotellet vid Tylösand och som gästnummer kom E-Type och drog av några av sina klassiker. Detta blev rätt dramatiskt när E-Type, mitt i spelningen, med sitt långa hår sträcker sig ut mot publiken då plötsligt ett gigantiskt pyrotekniskt eldklot flammar upp bara några centimeter från E-Types huvud :|

Efter Halmstad bar det iväg mot Lund där vi parkerade bilen och åt lunch med min Agnes. Från Lund tog vi sedan tåget till Köpenhamn där det blev en vild utekväll som slutade fem på morgonen. Dagen efter gick vi runt lite i Köpenhamn, åt en god middag, och ytterligare dagen efter bar det av hemåt.

Utöver Zs och min roadtrip har jag gått på Pridetåget i läderhosen (Pontus svensexa), häslat på Max på hans landställe, sagt grattis till att min syster då hon har förlovat sig och en del annat…

 

Jag har även lyssnat på galet mycket bra Trance musik denna sommar! Kom en hel del bra album före och under sommaren:

Armin Van Buuren – Intense

Dash Berlin – #musicislife (#deluxe)

Sunlounger – Roger Shah presents Sunlounger

Universal Religion Chapter 7 (Recorded Live at Privilege, Ibiza) [Mixed Version]

Och här är några av mina personliga “radioplågor” denna sommar:

Sunlounger – I’ll Be Fine (Radio Edit)

Omnia – Immersion – Radio Edit

Simon Patterson – The One – Radio Edit

Orjan Nilsen – Violetta – Radio Edit

Armin Van Buuren – Won’t Let You Go

Bobina – Sacramentum – Andrew Rayel Aether Radio Edit

Sri Lanka 2013

För två veckor sedan kom jag, Max och Z hem ifrån en 2.5 veckas resa till Sri Lanka. Här kommer ett fett blogginlägg som sammanfattar hela resan.

Innan vi bokade resan hade Max lagt in ett veto: “inte Himalaya!” och då Henning (jag) har ont om pengar (Indiska-subkontienten is the shit) och Z har ont om ledighet (en långresa i Indien är ingen bra ide) valde vi Sri Lanka.

Vi började resan i Hikkaduwa som ligger ca 3 timmar söder om Colombo. Hikkaduwa har bra surfing och feta rave på lördagskvällar, något vi fick uppleva då vi anlände till hotellet vid 7 på morgonen en Söndag och festen pågick fortfarande i vår hotellbar. Vi hade “bästa” rummet precis ovanför baren (ovanför Zs huvud på bilden nedanför) vilket gjorde att det var helt omöjligt att sova så länge festen var igång så det var bara att hänge på tills den sluta vilket var runt 11 på förmiddagen.

.

Även om Planeten (guideboken) och flera personer hade varnat för att Hikkaduwa är det mest exploaterade stället i Sri Lanka tycker vi ändå inte det var så farligt. Det var fortfarande t.ex. långt efter de mest exploaterade platserna i Thailand. Hikkaduwa är även ganska utspritt vilket båda är bra och dåligt. Det bra är att det är lätt att hitta “sin egen del av stranden”, det dåliga är att när man letar efter någon skön bar på kvällen får man gå och gå och gå…

.

Standard diskunionen på alla resor är ju alltid hur bra lokalölen är och vi måste säga att Sri Lankas Lion Lager står sig rätt bra. Den är inte riktigt lika bra som  Beer Lao (Laos) och Singha (Thailand) men på jämn nivå med Chang (Thailand), King Fisher (Indien) och Tiger (Malaysia & Singapore).

Då Hikkaduwa är känt för att ha bra surfning (dock inte bästa på Sri Lanka) och framför allt Z har pushat för att vi ska surfa så mycket som möjligt var det ju bara att gå till brädshopen och hyra brädor…

.

Den enda av oss som surfat lite tidigare är Z och det var även för han som det gick bäst. Henning konstaterade redan efter två omgångar att surfning inte är något för han med kommentaren: “det är ju bara ett jävla paddlande”.

Vi tog även en surflektion vilket var bra då de hjälpte en att fånga vågen vilket ledde till att man fick mycket fler vågor att öva på.

Efter surflektionen satte sig Henning och Max i baren medan Z gick upp på rummet för att dusha. Efter typ 20 minuter går Max upp till rummet och upptäcker till sin förskräckelse att det ligger 5 mm vatten över hela golvet och att alla iPhone-laddare simmar runt i en liten pöl. Z som fortfarande står i dushen har inte märkt att det är så dåligt utrinning från dushen att det har börjat svämma över, först hela badrummet, och sedan vidare ut i hotellrummet. Efter 30 minuters febrilt skrapande och torkande lyckas de dock få ut allt vatten. Och iPhone laddarna klarade sig faktiskt!

I Hikkaduwa träffade vi även Cecilia, Anna och Helen som vi sedan hängde med till och från under hela resan (de åkte ungefär samma rutt som vi).

Tjejerna utmanade oss även på beach-volleyboll vilket var en ganska jämnt match tills några Sri Lankeser hoppade in.

Efter Hikkaduwa begav vi oss in i landet mot Kandy där vi stannade på ett Elefant-“barnhem” på vägen.

Kandy ligger vid en lite sjö och är Sri Lankas “kulturella huvudstad”. Vi hade dock ganska otur med vädret när vi var där då det mest regna.

Det coolaste med Kandy var det Buddhistiska-museet som tydligen ska ha en tand av Buddha, något man dock aldrig fick se då den förvaras i ett kassaskåp.

Efter Kandy körde vi ett 48-timmars race genom innersta Sri Lanka:

Vi började med att åka norrut till Sigiriya Rock där de har Sri Lankas mest kända klippmålningar på nakna kvinnor med lömsk blick och stora bröst…

.

.

.

… där efter bar det av söder ut mot Adams Peek. Efter några timmars sömn på ett av de sunkigaste hotellet vi någonsin bot på och en “middagsdejt” med tre Amerikanska tjejer som plugga i Dubai var det dags att 3 på morgonen börja bestigningen av Adams Peek. Av en slump var vi där under en “poya day” vilket gjorde att det var tusentals andra Sri Lankeser som även dem skulle upp.

Vi kom upp någon timme före soluppgång och satte oss i ett hörn och försökte sova lite. Detta var dock inte helt lätt när de kom och sa åt oss att ta av sig skorna då detta var ett Buddhistiskt-tempel. Att försöka sova barfota på nollgradigt stengolv var inte helt lätt…

.

… sen var det bara att bege sig ner igen något som framför allt Henning uppskattade då det var makalös utsikt även om vaderna skrek för varje steg man tog…

…när vi kom ner satte vi oss direkt i en taxi till närmaste tågstation där vi sedan fortsatte mot Ella…

.

…tåget till Ella tycker många är höjdpunkten på hela Sri-Lanka-resan och vi kan nog instämma. Det var helt fantastiskt!…

.

… och slutligen, efter 48-timmar non-stop action och 4 timmar sömn, anlände vi tillslut till Ella som sägs vara den “vackraste bergsbyn av dem alla” (på Sri Lanka).

Vi hade valt ett hotell som skulle ha bra utsikt och trevligt personal vilket de också hade så vi spenderade de två nästa dagarna genom att sitta och läsa och titta ut över landskapet.

Vi gick också på en liten dagspromenad även om vaderna fortfarande värkte från Adams Peek.

.

Jag och Max undrade varför Sri Lanka är så pass mycket renare än Indien (i alla fall norra Indien). Tillslut kom Henning på en trovärdig teori:

Båda Hinduism (Indien) och Buddhism (Sri Lanka) handlar om att överstiga den vardag vi ser runt omkring oss varje dag och finna “sanningen” (Moksha eller Nirvana). Men hur man gör detta skiljer sig drastiskt mellan de två religionerna: I Hinduismen lär man sig att alla intryck som dina sinnen ger är falska och för att uppnå “sanningen” måste man lära sig att förtrycka dessa. I Buddhismen vänder man på det: Det är exakt de intrycken som dina sinnen ger som är “sanningen” men de flesta har svårt att se den då man har en förutfattad bild över hur saker och ting ska vara.

Detta förklarar ju varför Hinduer skräpar ner men Buddhister inte gör det! Om du ändå ska förtränga de intryck som dina sinnen ger spelar det ju ingen roll om du skräpar ner. Men för Buddhister är det ju med samma logik tabu eftersom de då skräpar ner “sanningen”.

(fattigdom och folkdensitet har säkert även med saken att göra)

Hur som helst, i Ella odlar de mycket te, så vi gick till en te-fabrik för att provsmaka lite.

.

Tillbaka från te-fabriken fick vi skjuts på flaket av en bonde.

Tjejerna från Hikkaduwa dök även upp i Ella sista kvällen.

Efter Ella begav vi oss tillbaka mot kusten och Mirissa!

Mirissa är “känt” för två saker: Valsafari och hummer (hummer kan man i och för sig få överallt).

.

I Mirissa bestämde vi oss för att testa varenda bar längs stranden från öster till väster.

Det började helt hemsekt med den äckligaste drinken jag har druckit på flera år (smaka t-röd blandat med banan och såg ut som bearnaisesås som har skurit sig) men blev sedan bättre och bättre hur längre väster ut på stranden vi kom. Ungefär mitt på stranden hitta vi den bästa baren med en “skön dude” som blanda underbara drinkar i en bar som osade av rökelse. Bartendern tipsade även om en fest som skulle äga rum i Unawatuna fyra dagar senare.

Vi gick sedan vidare till det enda stället som hade ett dansgolv (även om det var helt tomt) där Henning prata med några från Slovakien medan Z brotta ner Max i sanden för att sedan byta bort sitt halsband mot en sköldpaddasamulett.

Dagen efter var det valsafari vilket tyvärr vart lite av en besvikelse. Vi såg bara lite av en val i några få sekunder och båten var fullproppad med folk och med ett jäkla oväsen från motorn i 6 timmar.

.

.

Efter Mirissa bar det av till sista stället på resan: Unawatuna!

Av att läsa Planetens beskrivning om Unawatuna trodde Henning att detta skulle vara den plats han gillade mest vilket också så blev fallet. Största skillnaden med Unawatuna mot Hikkaduwa och Mirissa är att allt är mycket mer kompakt. Många gillar inte detta då det är svårare att hitta “sin egen del av stranden” men fördelen enligt Henning är att det är bättre kvällstid.

Något som verkligen förhöjde vistelsen i Unawatuna var vårat rum. Vi måste haft det bästa rummet i hela Unawatuna (övervåningen i gula huset mitt i bilden nedan).

.

Unawatuna har ingen surfning men där i mot dykning som ska vara ok. Så vi boka upp oss för tre dyk.

Dykningen var helt ok. Långt ifrån världsklass men ändå bättre än vad vi hade förväntat oss.

I Unawatuna hitta vi även en sjukt nice Italiensk restaurang (de serverade även Sri Lankesis mat) där Max och Henning beställde sea-food-pastan totalt 4 gånger var under vistelsen.

Tillslut kom då den omtalade festen som bartendern i Mirissa hade tipsat om.

Vi hade bestämt med tjejerna att vi skulle träffas på festen men vi gick det lite tidigare för att kolla in stället. Då det var en beach-fest förutsatte vi att det inte var något inträde så vi bara plöjde rätt in förbi vakterna. De såg lite paffa ut och efter fem minuter kom de tillslut fram och försynt sa att vi måste betala inträde.

Då stället var helt dött (vi var där rätt tidigt), inträdet var rätt saftigt i Sri Lankesiska mått mätt, men framför allt för att ställen var fullt med enbart Sri Lankesiska killar gick vi ut igen och satte oss vid en bar. Till baren kom även tjejerna som sedan gick vidare beach-festen där de släpptes in gratis då de var de enda tjejerna på hela stället!

Efter ett tag gick även vi tillbaka till beach-festen där nu det monotoniska beat:et välde ut ur högtalarna, men om “Bro-Ho-Ratio:n” fortfarande var helt kass.

Även om festen i sig själv vart en besvikelse så hade vi en trevlig kväll tillsammans med tjejerna, vissa mer än andra… ;-)

.

Tjejerna hade även tipsat om ett bra frukostställe så sista morgonen efter 2.5 vecka av bajskaffe kunde Henning äntligen få en riktigt god Cappuccino!

Slutligen kan vi säga att det var en lugn men lyckad resa!

Max konstaterade när vi kom hem att vi har hört vågorna från havet oavbrutet i nästa  2.5 vecka. Vilket verkligen stämmer! Framför allt då två av våra boende var så pass nära havet var det verkligen så att man gick och la sig till vågornas skvalpande och vaknade upp till samma melodi.

En annan trevlig sak med Sri Lanka är maten. Jag tror nästan inte vi blev besvikna en enda gång och maten är betydligt mer varierad än (norra) Indien. “Devilled” prawn eller chicken is the shit!

Ytterligare en annan trevlig sak med Sri Lanka är att tidvattens-skillnaden är väldig liten. Detta gör att stränderna alltid är vackra till skillnad från vissa andra ställen (host, host, Phi Phi) där stranden ser ut som skit när det är låg vatten.

Slutliga utlåtandet om Sri Lanka är att de har bland de vackraste stränderna i världen, bra mat, trevlig befolkning men ganska dålig fest (vilket vi dock var förbredda på).

BUDGET (per person):
Flyg — 6725 kr.
3 Dyk — 650 kr.
Transport (taxi) — 1200 kr.
Transport (tåg) — 28 kr ;-)
Övrigt —  5800 kr (~350 kr per dag)
TOTAL:  14400 kr

Ny hemsida för Leonardo

Leonardo börjar bli tillräckligt bra nu för att det faktiskt ska gå att använda det för riktiga saker. För att “fira” detta har vi uppdaterat hemsidan:

www.getleonardo.com

Det är fortfarande en hel del saker, framför allt med videon, som vi inte är helt nöjda med. Men sidan är i alla fall “good enough” och ett rejält lyft mot vad vi hade tidigare.

 

BTW, satan vad Armins senaste “compilation” är bra: Armin Van Buuren – A State Of Trance 2013 (Mixed Version)

Spanien 2012

Z och min Spanienresa var så pass hektisk att jag inte han blogga under själva resan. Men här kommer nu ett långt inlägg med en sammanfattning över hela resan.

Vi började resan i Barcelona. Vad vi inte visste innan vi landat var att vi lyckades tajma första kvällen med festivalen San Juan, så även då planet landade vid midnatt, var det bara ut till stranden och börja f(i)esta.

Dagen därpå var det ut och “göra” Barcelona: Gå i kyrkor som ser ut som smält glass, bli imponerad av alla styleade soppgubbar, blicka ut över en enorm fotbolls-arena etc.

Men det jag gillar mest med Barcelona är ändå att sitta vid beachen och dricka vin.

Tredje dagen på resan hyrde vi bil och körde norr ut mot Costa Brava. Första stoppet blev Lloret de Mar vilket Lonely Planet beskriver som en “a concrete, neon jungle” men då vi visste att de skulle bli lite torrt med fest närmaste dagarna tänkte vi passa på att ta åtminstone en ute kväll.

Men Lonely Planet hade rätt, stället var kasst. Typ bara folk som man inte vill hänga med: Brittiska fotbolls-huliganer,  feta tyskar, dryga ryssar etc. De hade alla gemensamt att ingen kunde något annat språk än deras eget.

Andra dagen i Costa Brava var dock hur nice som helst! Vi gick ur sägen klockan 13:00, körde längs en vacker och dramatisk kust-sträcka till en liten stad som heter Begur, spanade in en borg med mäktig utsikt, tog ett dopp i medelhavet och avslutade dagen med nagelbitaren Spanien-Portugal.

Efter Costa Brava tog vi en långkörare (8 timmar) genom halva Spanien till Rioja.

Vi åkte till Rioja av två anledningar:

  1. Åka runt och prova vin på olika vingårdar och ta in landskapet.
  2. Hälla vin på varandra på festivalen Batalla del Vino.
Vad som dock vara överraskade bra i Rioja var all tapas.

Men som sagt, det var inte det vi var här för, så det vara bara att ställe klockan på sju, sätta på sig en vit skjorta, spänna fast GoPro kameran och i soluppgången låta vikinga-genen träda fram på Batalla del Vino!

Skönaste snubben under dagen var en kille som gick runt med golv-mopp dränkt i rödvin och roppade något i stil med “El Mucho” innan han smashade den i ansikten på lite random folk som han gick för bi.

Då det var tidigt på morgonen började man dock frysa efter ett tag, men som tur var hittade vi en brasa där man kunde värma sig. Vid brasan satt det även några gubbar från vingården Muga som bjöd på singlar.

När vi kom tillbaka till hotellet tyckte jag att jag såg lite dåligt. Allt kändes lite grumligt och aningen mörkt. När jag tog ut linserna visade det sig att rödvinet man fått i ögonen under dagen även hade färgat linserna och hur mycket man än gnugga gick det inte att få bort så det blev slänga dem och ta nya.

Batalla del Vino var sjukt skoj, men något man antagligen bara gör en gång. Vad jag dock gärna skulle kunna göra fler gånger i Rioja är att åka runt på olika vingårdar och prova vin, det var as nice!

Efter Rioja trog vi vidare upp i Pyreneerna. Första stoppet blev en liten mysig by som heter Alquézar som är känd för sporten “Canyoning” som består av att fira ner sig i olika vattenfall.

Det var även här vi såg finalen mellan Spanien och Italien som slutade 4 – 0 till Spanien. Vid 4 – 0 målet började kyrkklockorna ringde för fulla muggar, hela byn brast ut i fest och vi beställde in en ytterligare Cava.

Efter matchen fortsatte vi med på efterfest med restaurangpersonalen, samt en söt fransyska, vilket var mer eller mindre bra då jag var så pass bakis dagen efter att jag var tvungen att avstå från Canyoningen. Z som är mer Viking (eller drack mindre under kvällen) var dock uppe nästa dag för att fira ner sig genom diverse vattenfall.

Ytterligare dagen där på bar det av mot Torla och Ordesadalen.

Ordesadalen är ett av de ställen där Pyreneerna blir som mest dramatiskt och även då jag vandrat i Nepal med utsikt över Annapurna som är över 8000 meter högt måste jag säga att Ordesadalen är ännu snäppet vassare när det kommer till dramatiska utsikter. OMG var fett det var…

Första dagen vandrade vi upp till en liten stuga på 2100 meter över havet där vi spenderade natten. Vi hade även burit med oss en vinflaska så vi avslutade dagen med att sippa lite Reserva från 2006 med det makalösa landskapet framför oss. Denna gång lyckades vi dock ta en flaska utan bottensats (till skillnad från när vi drack en Grand Reserva från 1999 på hotellrummet i Alquézar) vilket är att föredra när man tvingas dricka ur plastmugg.

Dagen där på gick vi tillbaka till Torla men via en annan väg som bjöd på kristall klara vattenfall, kossor som betade på ängar och lite kedjor…

Efter Ordesadalen bar det av mot Pamplona och San Fermin!

En KTH Gasque kan ju vara ganska dräggig men det är fortfarande mil ifrån San Fermin. På San Fermin har de även tagit det här med att hälla vin på varandra ett steg längre: här sprutar man ketchup och senap på varandra (och även en hel del sangria)!

3, 2, 1, låt festivalen börja!

San Fermin blev känt för omvärlden i Ernest Hemingways bok “The Sun Also Rises” som kom ut 1926. Och här har vi honom…

Vad San Fermin är mest känd för är dock Running of the Bulls vilket jag tyvärr inte har några bilder ifrån så ni får nöja er med en YouTube-video som jag hitta från den bull-runnen vi såg när vi var där:

Efter San Fermin var vi aningen sega och för att vila upp oss lite inför San Sebastian, tre dagar senare, åkte vi ut till Santander som ligger längs Atlantkusten.

Vi hade bland annat tänkt surfa i Santander men då vädret var så pass dåligt struntade vi i det och gick istället runt i Santander och åt tapas. Vi var även förbi några kända grottmålningar där de älsta var över 23000 år gamla (man fick dock inte fotografera, så inga bilder).

Hennings favorit tapas från Santader var en av de enklaste: Pickle och Ansjovis doppad i olivolja. Men det fanns även många andra som var riktigt goda.

Efter Santander bar det av mot Biarritz i Frankrike för att hämta upp Max på flygplatsen. Där efter körde vi tillbaka in i Spanien och till det sista stoppet på resan: San Sebastian.

San Sebastian är känt för två saker:

  1. Sjukt läcker beach mitt i staden.
  2. Bäst tapas i hela Spanien (eller pintxos som de kallas här)

Vad som var förvånansvärt bra var dock festen! Ett problem tidigare på resan hade varit att så länge man inte kan Spanska är det svårt att snacka med några tjejer. Detta problem kvarstod i och för sig till viss del i San Sebastian, men här fanns även tillräckligt med turister, ifrån alla världens hörn, så att hitta några som kunde engelska (eller norska) inte var några problem.

Första kvällen hade Max på sig hatt. Den var inte helt lätt att ha kvar på huvudet och blev snarare en vandringspokal över hela San Sebastian. Det slutade med att Max fick köpa två drinkar åt en biffig Australiensare, klockan fem på morgonen, för att få tillbaka den.

Vi gjorde även en cykeltur längs biscayakusten som var var riktigt nice!

Men fokuset i San Sebastian, och det jag kommer åka tillbaka till, var maten. Kvantitet på tapas-ställen var sjukt, måste funnits minst 100 stycken som låg mer eller mindre vägg i vägg och även om några av dem var ganska dåliga höll de flesta hög kvalitet och några hade även kvalitet i världsklass!

Nedan följer några av de mest minnesvärda tapas-ställena:

A Fuego Negro

Vars specialetet var Hamburguesa (i tapas format) men där kötet var gjort på Kobe-biff och ketchupen var inbakat i  brödet.

La Cuchara de San Telmo

Med specialiter som grisöra, vilket var sjukt gott:

Och gåslever, vilket troligtvis var de godaste jag åt på hela resan:

(det ska poängteras att Max & Z inte åt någon gåslever då det inte är PK)

La Mejillonera

Detta var ett av Zs favoritställen. Jag har aldrig varit på en mer proppfullt ställe. De serverar enart musslor och skalen slänger man på golvet så ni kan ju tänka er hur det såg ut.

Astelena

Trevligast personal, och flera riktigt goda standard-tapas. Tyvärr han vi aldrig testa deras mini-stakes som man såg många beställa in.

Vad som är lite kul med nedanstående bild är att precis som många andra tapas-ställen har de strukturerat det så att de har lite mer köt/bröd-inspirerade saker i den ena delen av bardisken (det man ser på bilden) och mer fisk/oliv inspirerade saker i den andra. Detta resulterar i att jag och Z alltid håller oss i olika delar av bardisken (jag går dit olivoljan flödar).

“Tapas-baren vid sopptunnan”

Men tapasbaren vi alltid återkom till var den som låg i korsningen mellan party-gatan och stora vägen till kyrkan som hade gjort om en sopptunna till ett bord. Den var inte lika flashig som de två översta men de hade flera standard pintxos som var riktigt goda. Min favorit på detta ställe var Iberico skinka med en anjovis toppat med en aningen riven grönmögelost medan Maxs favorit var en friterad ost-boll (som han håller i handen på bilden).